Övrigt

Rovdjursmotionen på Dreverstämman 2004; 

Vi i Värmlandsklubben ansåg i motionen att hela dreversverige med centralstyrelsen (CS) i spetsen måste bli mycket mer aktiva i rovdjursdebatten och då inte enbart beträffande vargen utan även ang. lodjurssituationen. CS hade till mångas förvåning i första läget avslagit motionen. Värmlandsklubben, genom Lennart Johannesson, Karlstad redovisade sambandet mellan rovdjurstillgången och medlemsantalet. Flera var uppe och framförde sitt stöd för motionen, bl a Dalslands ordf. Leif Borg, Åmål. Stämman biföll enhälligt motionen.

SDK:s Rovdjurskommité utsågs av CS  som fick uppdraget att utforma en handlingsplan som ska vara ett stöd till SDK och dess ledning i dess fortsatta arbete. Rovdjurskommitén består av Ingvar Karlsson, Leksand, Lennart Johannesson, Karlstad och Leif Borg, Åmål. Arbetet startar redan i sommar och programhandlingar klara innan nästa årsstämma. (2005-06-18). Utkast klart 20/1-2004. Ev. arbete redovisat i Dreverboken ska vara klart till mitten av mars (15/3). Innehållsförteckning, mm klart till 1/1-2005.

Syfte med handlingsplanen;

Svenska dreverklubben genom Centralstyrelsen ska bli mer aktiva och kraftfullare i debatten om rovdjur i Sverige. Gärna i samarbete med jägareorganisationerna, LRF och de övriga svenska jakthundsklubbarna. Det är i grunden en politisk fråga och denna gruppering måste påverka lokala politiker, länsstyrelser och regering samt riksdag och dess statliga verk. Handlingsplanen ska vara ett stöd för CS i detta arbete.

Utdrag ur;  Program för SDK i Rovdjursfrågan

1.  Inledning

Rovdjursfrågan är Svenska Dreverklubbens (SDK) snart vikigaste fråga. Det handlar om en jakthundsklubbs existerande, att det i Sverige finns jaktbara viltstammar för resp. jakthundstyp och att hundägare ska kunna släppa hundarna på sina jaktmarker utan risk för rovdjursangrepp. Om inte dessa förutsättningar finns kommer bef. och potentiella hundförare inte skaffa den svenska rasen Drever och underlaget för en jakthundsklubb upphör.

 Vargen får anses som farligast för den enskilde drevern i skogen, men i dagsläget bör lodjuret vara den som påverkar dreverrasen mest tack vare sitt stora numerär och dess påverkan på de snart inte jaktbara rådjurstammarna.

 Ett aktivt arbete i denna fråga är en förtroende fråga gentemot våra medlemmar.

2. Bakgrund

 Historik med exempel på Torsbys situation kontra Värmland i övrigt för 10-15 år sedan – Motsvarande Värmland kontra södra och mellersta Sverige;

     För ca 10-15 år sedan propagerade och protesterade jägarkåren i norra Värmland mot den rovdjursutveckling som redan då drabbat dem i Torsby kommun. Namninsamlingar och motioner lämnades in för att på något sätt kunna förvalta de rovdjursstammar som växte sig allt starkare. Övriga Värmlands jägare och resp. förbund visade förståelse för situationen, men ganska svalt intresse för att kraftfullt agera i frågan så länge det inte drabbade de tätare befolkade delarna i mellersta och främst södra delarna av Värmland m a o de själva.

     Nu har på ganska kort tid och snarare tack vare den passivitet som visades då och svenska politikers inställning, gjort att motsvarande situation nu finns i hela Värmland.

Rovdjuren, främst lodjuren, tvingas helt enkelt flytta söderut pga. av en ökande stam och kraftigt minskad tillgång på bytesdjur i de områden de funnits en tid. Alla värmländska jägare/markägare är nu påverkade av den situation som nu finns och basen för en fortsatt utveckling i denna riktning är idag större än den var när det var ett ”lokalt” problem i norra Värmland.

Man kan nu börja jämföra Torsbys situation mot övriga Värmland för 10-15 år sedan med Värmland idag mot övriga Sverige.

 Sambandet mellan rovdjurstillgång, rådjurstillgång och medlemmar i dreverklubben

 Medlemstalen för Värmland Dreverklubb har gått från över 600 st i början av 1990-talet till under 300 nu i början av 2000-talet samtidigt har rovdjurstammarna ökat t ex. på lodjur från ca 60 st lodjur till över 200 st lodjur under samma period.

 Lodjurs predation på rådjur har gått från ca 3 000 st rådjur per år i början av 1990-talet till närmare 10 000 st rådjur och redan 1999/2000 gick lodjurstammen förbi den samlade jägarkåren. Det finns helt enkelt inte längre underlag för jägarna att bedriva samma jakt som tidigare.

 Statistik för Dalarna och Dalsland kan ge ytterliggare underlag men bör ligga på samma nivåer.

 3. Konsekvens

     Dreverägare vågar inte släppa hundar pga. av rovdjuren och intresset minskar när det inte finns jaktbara viltstammar. Detta medför att tidigare drever ägare inte köper nya hundar, vilket i sin tur medför att de även slutar i föreningssammanhang - i vårt fall Svenska Dreverklubben. Hundförare byter från drivande hundar till stötande, ställande och fågelhundar. Underlaget för jakten upphör och genom detta markägarens avkastning på sin mark.

 Värdet för den minskade avskjutningen, köttvärde och även rekreationsvärdet som påverkar ytterliggare i detta sammanhang

       Bara i Värmland har jägarnas/markägarnas uttag av rådjur - denna förnyelsebara resurs –minskat från i medeltal 15 200 st djur per år, under de fyra första åren i början av nittitalet, med toppnoteringen 18 372 st år 1993, till 4 700 st år 2002, och är väl i dagsläget ännu mindre.

      Detta innebär i att ca 10 500 st rådjur per år i minskad resurs för de Värmländska markägarna och omräknat i köttvärde ge 6 till 7 miljoner per år (Räknat på 10 500 st x 12 kg medelvikt x 50:-/kg). Motsvarande värde i handeln bör ligga runt 150:-/kg och ge ett värde på ca 18 till 21 miljoner. Skulle även rekreationsvärdet beräknas kan summan bli 5-10 ggr högre m a o 31,5 miljoner till 63 miljoner SEK per år. Detta bara genom att värdera konsekvensen av den minskande rådjursavskjutningen, som till största del beror på det ökande rovdjurstrycket från räv, lodjur och varg.

 Älgen bör sen ge ett betydande värde ytterliggare.

      Skulle man i ett samhällsperspektiv även ta hänsyn till den person som inte längre kan bedriva meningsfull jakt och flyttar från landsbygden när det inte längre finns något intresse som håller denna kvar blir konsekvensen ännu större. Detta medför i förlängningen minskande värden på fastigheter och bostäder pga. att marknadsvärden sjunker när utbudet blir större än efterfrågan.