Bidrag från Henrik Kisterud 2001-05-
"Nu har det ju inte kommit in några bidrag, jag får därför ta någon av mina
egna".
Nu är detta många år sen.
Det var en höstdag i slutet av oktober. Vi höll på med att slakta 2 st nötkreatur.
Jag tyckte väl inte att detta var speciellt roligt. Men det fick väl ändå gå.
En sak som dock var lite intressant under förmiddagen var att grannens stövare drev
alldeles i närheten. Vi hörde drevet mest hela tiden.
Jag kanske var 15 år och mycket intresserad av detta med jakt. Man hade ju varit med,
men inte skjutit något direkt.
Hunden fortsatte att driva och jag tyckte att slakten blev tråkigare och tråkigare
och stred på om jag inte skulle kunna få gå till skogen och försöka skjuta haren.
Efter många om och men så fick jag det. Snabbt som
ögat hämtade jag bössan, en 16 kalibers med hanar, och sprang till skogen.
Jag behövde dock inte springa så långt för jag var redan på hyfsad
plats efter ca 400 m. När jag kom in i skogen så var
det tyst och jag stannade för att lyssna. Jag hörde inget.
Samtidigt så kände jag att jag blev en aning kissnödig. Drog
ner gylfen och hann nästan att börja kissa
då spratt haren 3 m framöver
mig. Där hade han suttit och tryckt säkert 1-2 min. Han satt något lågt,
nedanför en liten upphöjning. Nu blev det bråttom.
Händerna på fel ställe och bössan på ryggen och dessutom hanar att spänna. På
något mirakulöst sätt så hann jag dock få ordning på "grejerna" och få
iväg ett skott. Haren tullade runt och jag fick den i första skottet.
Det hade inte gått mer än 5 minuter sedan jag sprang
förbi slaktboden. Snabbt som ögat sprang jag tillbaka. Gissa om de andra
hade stora ögon.
Hur gick det då för hunden? Jag inte blev det något mer drev. Taskig som jag var
gick jag inte heller tillbaka för att visa hunden haren. Jag såg dock att hunden var på
vägen och arbetade på tappten ett bra tag efter skottet. Det var inte lätt att hitta
den haren.